Fogelvik

"Medan jag var herre till Fogelvik var jag både mäktig och rik, men sedan jag blev konung till Svea och Göta land vart jag en arm och olycklig man".

Denna kända devis uttalades av Karl Knutsson Bonde som 1448 valdes till Sveriges och Norges konung. Han är en av två kungligheter som bott på det kända godset Fogelvik bland andra förnäma och kända personer. Fogelvik är ett av de äldsta godsen och har varit ett av de största i trakten. Som störst var det under slutet av 1700-talet då Hornsberg (Kurum), Vittvik, Stjärneberg (Löt) och Stjärnö säterier ingick och dessutom nästan hela Tryserum, delar i Gryt, Loftahammar och Ringarum.

Det äldsta Fogelvik byggdes troligen i mitten av 1300-talet av lagman Ulf Abjörnsson av den mäktiga Toftasläkten. Platsen ligger ett par kilometer söder om nuvarande Fogelvik och låg på den tiden vid vattnet och hade förbindelse med Valdemarsviken. Läget antyder att det var försvarspunkt för Valdemarsviken. Efter Abjörnssons död, disponerar hans änka, Margareta Sunesdotter det och sedan deras dotter, Christina Ulfsdotter. 1389 övertar deras son, Karl Ulfsson, Fogelvik men pantsatte det till drottning Margareta och borgen beboddes av Otto Piccatel. Karls dotter, Margareta, ärver Fogelvik efter hans död och hennes son, Karl Knutsson Bonde, får borgen vid arvsskiftet efter henne 1429. Han var Sveriges konung tre gånger, men hann ändå tillbringa tid på godset. Redan 1446 skänker han Fogelvik till sin dotter Christina som samma år gifter sig med riksrådet och riddaren Erik Eriksson Gyllenstierna.

Gyllenstiernorna hörde till rikets mest lysande ädlingar och hade många viktiga uppdrag. Eriks son, Erik Eriksson d.y., ärvde sedan godset och hans son, Göran Eriksson övertog Fogelvik efter sin fars död. Göran blev länsherre över Tryserum och Hannäs genom Gustaf Vasa 1527 och var befälhavare under Dackefejden. Han fick i uppdrag av Vasa att förhandla med allmogen i Småland, men lyckades bara reta upp bönderna så att de ödelade Fogelvik 1542. Trots Vasas missnöje, lyckades han behålla kungens förtroende och fick många offentliga uppdrag.

Vid denna tid äger Fogelvik många fiskelägen och godsets ekonomi baseras på fisket. Nils Göransson tar över godset efter sin far och är den förste att använda efternamnet Gyllenstierna. Hans studerade utomlands, blev riksråd, rikskansler samt riksdrots och fick ofta åka som sändebud till främmande högheter. Han var dessutom överbefallningsman över Småland. Nu utökades Fogelvik kraftigt med bl a Hornsberg (Kurum), Kattedal, Löckerum och Björnvarp.

Då han avled 1601 tog hans son, Nils, över. Nils äldre broder, Johan, skulle ha tagit över om han inte hade varit tvungen att lämna landet på grund av sitt partitagande emot hertig Karl. Nils var amiral och avled 1622. Hans änka, Görvel Snakenborg, även kallad fru Görvel, ägde egendomen till sin död 1635. Sedan delades egendomen upp på deras barn så äldste sonen Nils fick Kurum (Hornsberg), Johan fick Vittvik, Ebba fick Stjärneberg och yngste sonen, Carl, fick själva Fogelvik. Carl avled genom ett vådaskott 1650 på sitt gods och hans unge son, Nils, övertog egendomen.

Då Nils Gyllenstierna var för ung för att sköta egendomen förvaltades det av farbrodern, Johan på Vittvik. Nils deltog senare i storhetstidens krig både i Sverige och utomlands. Han blev bl.a landshövding i Jönköping och 1706 upphöjdes han till "greve av Fogelvik". Nils flyttade godset till dess nuvarande ställe då den gamla riddarborgen var opraktisk och otidsenlig. Han hade storslagna planer på en tre våningar hög herrgård med säteritak och utskjutande sidopartier. Av planerna blev det dock ett envåningshus med tre par flyglar. Hornsberg, Stjärneberg och Vittvik kommer åter under Fogelviks ägor.

Då Nils avled 1720 slutade den 300-åriga Gyllenstiernska epoken. Av hans tio barn dog alla utom dottern Margareta i unga år. Hon gifte sig 1710 med Arvid Bernhard Horn och den Hornska släkten var inte mindre betydelsefull för den svenska historien. Arvid Horn krigade tillsammans med Karl XII som generalmajor. Efter kungens död kan han betraktas som rikets verklige regent under 1726-1739. Han strävade efter att upprätthålla freden och bygga upp näringslivet. Arvid lät arkitekten Carl Hårleman rita ett nytt storslaget slott, men hann aldrig förverkliga sina planer.

Arvids son, Adam, ärvde godset efter hans död 1742. Han var riksråd, men blev inte lika stor som sin far inom politiken. Han var däremot mycket intresserad av musik, konst och litteratur. Bland hans gäster på Fogelvik fanns kompositören Roman, "den svenska musikens fader". Adam var en glad slösare och gjorde många dåliga affärer. Hans omtanke om sockenborna visade sig dock i bygget av ett sockenmagasin vid Stjärneberg som stöd och hjälp vid jordbrukskriser.

Efter Adams död 1778 tog sonen Gustaf över det skuldsatta godset. Med hjälp av lån och auktion på allt lösöre lyckades han rädda gården. Gustaf var inte intresserad av politik som sina förfäder, utan ägnade sig åt godset och socknen efter militärtjänstgöring. Han lät flytta sockenkyrkan och lät nybygga Fogelvik under 1780-90. Den store arkitekten Jean Eric Rehn ritade slottet som det ser ut idag, liksom delar av sockenkyrkan. Rehn har bl.a ritat Drottningholms slott. Gustaf var, liksom sin far, intresserad av litteratur, konst och musik. När han dog 1798, försvann även denna Hornska ättegren. Nu var Fogelvik som störst, omfattande drygt 47 hemman.

Då Gustaf inte hade några barn, ärvde en avlägsen släkting, Thage Tott, den fasta egendomen. Nu började åter delar av egendomen säljas bort, t.ex. Vittvik. 1812 köpte Carl Henrik Posse Fogelvik. Hans broder Claes Fredrik fick slottet genom testamente av Carls änka då hon dog 1827. Han gifte sig med Wilhelmina Bergenstråhle, född Lybecker. Hon tog över Fogelvik efter Claes död 1839. Wilhelmina bosatte sig på Hornsberg och sålde 1851 Fogelvik till dåvarande kronprinsen Karl, sedemera konung Karl XV.

1855 såldes Fogelvik till Anders Magnus Koskull, som endast behöll det i två år. Ny ägare blev Carl Adam Raab. 1897 överlät han det till sin son, Ossian Raab. Byggnaderna stod vid denna tiden obebodda och förföll. 1905 köpte Hakon Wijk Fogelvik och renoverade husen. Helge Lybeck och hans maka Nannie Wallenberg köpte egendomen 1910. Deras son Knut Lybeck övertog gården 1933 och bodde där till sin död 1981. Familjen Sjögren köpte då Fogelvik och sålde sedan godset 1993 till Tomas Hopkins. Själva slottet såldes till familjen Mannfalk 1995.